Jessica

Ja... idag har vi spenderat nästan hela dagen på Enköpings akut... förstår inte varför det heter akuten när det tamefan tar en hel dag nästan innan man kommer därifrån. Att det ska ta så j-la många timmar när man dessutom är inne på akuten med en liten under 2 år är SKAMLIGT!!!!!

Kanske ska ta det från början.... vi vaknade tidigt idag, 7.00 och bestämde oss för att ta det lugnt och äta frukost och sen bege oss till skansen så att lill skrutten skulle få se lite djur. Sagt och gjort... frukosten går smärtfri. Moi är i badrummet och försöker göra mig vacker (önsketänkande) då hör jag att M snubblar i sovrummet, R är där och när M ska ställa sig upp så vill/kan hon inte stödja på höger foten! Vi avaktar och försöker se om hon kan gå.. vid 10 är hon jätte trött och vi lägger henne i vagnen och hon sover dryga timmen. Vi hoppas att allt ska vara bra, men det visar sig att hon fortfarande inte vill gå.
Till slut bestämmer vi oss för att åka till akuten i Enköping... dumma som vi var trodde vi att det skulle gå fortare än att åka till barnakuten i Uppsala. Det blir att vänta i väntrummet.....in på ett rum.... träffa läkare.... röntga... väntrummet.....få beskedet att Lite av stortå benet är av och M får inte gå eller stå på benet i 2-3veckor!!!!!!!!!!!!! Inget dagis!!!!!!!!!!!(nyss blivit klar med inskolningen)
HUR SKA VI FÅ EN SUPER AKTIV 2 ÅRING ATT INTE RÖRA SIG PÅ 2 VECKOR?????

Lillskrutten säger AJajjaja om foten och visar att mamma o pappa ska bära. Vår lilla älskling... tänkt vad en dag kan ändra sig snabbt... eller flera veckor framåt. Men som sagt det kunde vara värre... men det är inte lätt att vara liten och älska att springa och busa och nu inte få gå och en halt mamma med stelopererad fot som har svårt att gå utan att jag bära....
Men det ordnar sig alltid. Vi har ju varandra. Men det är fruktansvärt att se sin lilla ögonsten vara skadad och ha ont!!